Under bilfärden ut till våra projekt en morgon så satt några av volontärerna och övade på fraser på hindi. Fraser som kan vara bra att kunna när man jobbar med små barn som inte lärt sig engelska än. Som till exempel sitt, låt bli och stopp. Volontärerna hade lite svårt att hålla reda på de olika orden så Fugpta, vår super gulliga chaufför som alltid är så himla glad och som sprider glädje på ett helt fantastiskt sätt, bestämde sig för att illustrera det på ett litet, för mig, ovanligt sätt.

När volontärerna sa ”stopp” så visade Fugpta det genom att helt enkelt stanna bilen. På motorvägen. I rusningstrafik. När ingen av oss först fattade varför han hade stannat så berättade han att det helt enkelt var för att vi hade sagt ”stopp”. Han körde vidare och när någon sade stopp igen så stannade han igen och vägrade att köra innan någon sade den hindiska motsvarigheten till ”let’s go”. Detta hände ett flertal gånger på väg till projekten. Ett lite farligt men också väldigt effektivt sätt för dom att lära sig orden på (det borde jag också gjort men jag suger på språk och tydligen speciellt hindi eftersom jag inte ens lär mig orden under sådans här omständigheter).

I Indien så har de tagit steget med fredagsmys lite längre än i Sverige. Istället för att kompa ut lite extra tidigt och skynda sig hem till tacos och på spåret så kör indierna på fredagsmys hela dagen och detta gäller även i skolorna och på women empowerment project. Istället för att ha ”riktiga” lektioner så spelade vi Uno med första gruppen (och de ägde sönder mig, de var ju proffs allihopa!) Och eftersom det var Annies sista dag på projektet så bjöd hon på godis och det var riktigt mysigt.

Alldeles i närheten av projektet så finns det en park som är öppen för alla men eftersom den de senaste åren setts mer som en soptipp än en park så har det amerikanska gänget försökt restaurera den de senaste veckan. Nu är det bara att så gräs, plantera lite växter och måla om templet som ligger i parken och det var det vi började med idag. Många hus och speciellt templen i Indien är fint dekorerade så idag började vi med att måla utsmyckningar i blyerts på byggnaden och som ska fyllas i med riktigt färg nästa vecka.

Ikväll ska jag bara hålla mig inne, ha lite fredagsmys och gå och lägga mig tidigt. Imorgon blir det att turista och det är mycket jag vill se så jag kommer nog ha fullt upp hela dagen. Ha en trevlig helg hörrni!

Hej bloggen! Ledsen att vi inte hörts på ett tag, internet har i stort sätt legat nere här ett dygn (framtills jag prövade internet i källaren och det funkade så nu sitter jag här och bloggar) så jag har massa material och saker att berätta om!

Vi börjar med gårdagens lektion med tema graviditet och befruktning. Jag valde att lägga ganska stort fokus på x och y och att om det är någon man ska skylla barnens kön så är det männen eftersom det är där slumpen ligger. Att det aldrig på något sätt är deras fel om det blir ett visst kön. Visserligen så kan ju männen inte påverka det heller, men jag kände att det var bättre att tjejerna verkligen inser att de inte kan göra något åt det än att de ska få skiten för det. I Indien så är det väldigt mycket mer önskvärt att få en pojke än en flicka (vilket jag inte riktigt fattar – tjejer äger, killar suger etc). Och även om abort är olagligt i Indien så är det typ en miljard gånger vanligare på flickfoster än pojkar.

Så det pratade vi mycket om. Och jag hade också väldigt tur för i den yngre gruppen var det med en äldre kvinna som har två barn (hon går i den yngre eftersom de ligger lite längre fram kunskapsmässigt än i den andra) och det var väldigt kul att se hur tjejerna frågade henne massa frågor också. Detta är diskussioner som är väldigt tabu i de indiska hemmen och som tjejerna aldrig skulle kunna diskutera med sina mammor till exempel. Och så blev det förhoppningsvis en lite mer rättvis bild av en graviditet så att det inte bara blev att jag stod där och babblade på – ”no it’s fine, pregnancy is great and you will love every second of it and you can create a lot of small little monst.. er, sorry, miracles”.

Några veckor innan jag verkligen hade bestämt mig för att åka till Indien så tittade jag på en indisk film som hette ”the lunchbox”. Den handlar om en lunchlåda som hamnade hos fel person och där de här två personerna – både den som lagade maten och den som mottog den varje dag, börjar skicka med lappar till varandra. En väldigt fin film och som jag tyckte väldigt mycket om. Så om ni inte har något annat för er så tycker jag verkligen att ni ska se den.

Förstår ni då hur förvånad och glad jag blev när jag kom hit och fick veta att jag varje dag får med en lunchlåda till projektet? Visserligen så är det inga lappar med djupa samtal i den och visserligen så skiljer sig den här lådan inte särskilt mycket från en gammal hederlig matlåda där hemma men jag tycker ändå att den är betydligt mycket mer charmigare.

Det här var lunchen som jag fick med mig förrgår (och ja jag åt den trots att jag kanske inte kommer få ett framtida lyckligt äktenskap på grund av fastan), och som vi äter med händerna och på golvet inne i klassrummet mellan de två olika grupperna. Väldigt mysigt faktiskt.