Här i volontärhuset erbjuds vi ibland olika sorters workshops. Det kan vara allt från lektioner i hindi (som vi gjorde igår), middag hos en indisk familj, lära sig bollywood dans, hennamålning eller som idag matlagningskurs.

Så alldeles lagom till eftermiddagsteet (chaite, vilket är bra för mig eftersom det är det enda teet jag tycker om) så fick vi lära oss att göra ”sweet balls” som är som en sorts donut.

Processed with VSCO

Man blandar alltså bara vetemjöl, socker, bakpulver och vatten till en smet. Hon använde inte ens några mått utan körde bara på måfå (eller för att hon gjort receptet i så många år och visste precis hur det skulle vara).

Processed with VSCO

Sedan friterar dom i solrosolja fram tills de fått en gyllenbrun färg. Det tog ungefär tio minuter.

Processed with VSCO

Georgia från Australien och en av mina rumskamrater blev överlycklig över att vi skulle göra donuts eftersom redan innan hon visste vad vi skulle laga för mat under workshopen hade längtat efter någon sorts fika.

Vi experimenterade fram lite med donutsen eftersom de inte smakade så mycket mer än djupfriterad deg och jag tyckte bäst om dom med socker och kanel på. Andra i gruppen tyckte de var godast med honung i.

Så där! Nu vet ni hur man gör äkta indiska sweet balls. Ikväll väntar riktigt indiskt fredagsmys med både pizza och pommes frites.

Även om jag knappt hunnit vara här i två dagar än och därför inte heller hunnit utforska staden riktigt så är jag redan förälskad i Jaipur!

Jaipur kallas även för den rosa staden tack vare att många byggnader är gjord i en speciell sorts lera. Den här leran är egentligen inte särskilt rosa utan mer i en sorts orange nyans men den är väldigt specifik för just Jaipur och Rajasthan.

Det är en stor stad och en snabb googling visar på att det 2011 bodde strax över 3 miljoner invånare här. Jaipur är Indiens tionde största stad och delstaten Rajasthans huvudstad och har därför en egen liten regering och rikstadshus.

Vägarna varierar kraftigt från vilka områden i staden man befinner sig i. I de finare områdena är vägarna stora och markerade och det finns till och med stoppljus (även om de oftast bara är en rekommendation till att stanna bilen) medan chaufförerna har för vana att låsa bilarna och dra upp fönstren när de kör genom slumområdena, för att inte få in för mycket damm och äcklig luft i bilen och för att undvika att bli rånad.

Det finns en Levi’s och en Puma affär, stora lyxiga hotellkomplex så som Hilton och snabbmatskedjor som inte ens finns i Sverige. Samtidigt så sker det försäljning på skottkärror längs med vägarna, människor som går igenom alla de mängder av stora sophögar som finns i jakt efter mat och annat de kan behöva och hus som inte ens är lika stora som hundlyor.

Det är verkligen en stor och varierad stad det här och jag ser fram emot att få utforska den mer.

Igår var ju som sagt hela volontärhuset ute för drinkar. Amerikanerna var redan där så vi var ett gäng på 14 personer som med hjälp av tuk-tuks skulle ta oss till Rooftop Terrace.

Vi fick tag på två tuk-tuks och knökade in oss eftersom priset skulle bli det samma oavsett hur många som var med i. Priset för att åka till Rooftop Terrace som låg ca 25 min bort från volontärhuset blev 150 rupier, det är knappt 20 kronor.

Väl framme var det lite svårt att komma in på klubben, inte för oss tjejer eftersom Indien är ett ganska sexistiskt land och det därför var gratis inträde och drinkar för oss, men för killarna. Men tillslut blev det som så att någon kände någon som kände en indisk kille som kom dit och lyckades övertala vakterna att även släppa in grabbarna.

Jag som ändå var lite tveksam till att följa med innan (eftersom mitt sociala liv vanligtvis är lika med noll) hade så kul hela kvällen. Eftersom vi är ett ganska stort gäng som bor här har det tidigare varit omöjligt att komma ihåg alla namn (det gör jag nog i och för sig inte nu heller) och hinna prata med alla så det var verkligen jättetrevligt.

Processed with VSCO

Paul från Frankrike och Jan från Tyskland bestämde sig för att bara dricka en drink den kvällen. Men det gick inte så bra eftersom alla villa smaka och fota sig själva med det stora glaset så de fick beställa in några fler.

Processed with VSCO

Jag och Paul i tuk-tuken på väg hem.