Trigger warning för sjukt bortskämt inlägg eftersom barnen i Afrika och Indien svälter och jag klagar över maten men ja.

Efter ett tag så börjar man faktiskt tröttna på att äta chaupadi och ris till varenda måltid, även om det var väldigt gott i början. Jaipur erbjuder många olika caféer och andra alternativ men ett café som kommit lite extra nära hjärtat är Fat Guyy som bara ligger några minuter ifrån vårt hus. Det här är ett café som erbjuder de mest fantastiska sakerna i chokladväg. Idag gick jag, Georgia och Jan dit efter middagen och man får djup beslutsångest över vad man ska välja.

(Obs. Det här är inget sponsrat inlägg för Fat Guyy men ni kan ju höra av er. Det vore grymt. 😉 )

När vi ändå är inne på stereotyper (eller vi och vi, det här är min blogg och jag som bestämmer men ja ni fattar) så tänkte jag berätta lite om swastikan. Det var också något som jag inte hade förväntat mig att se här nere, även om man i både historian och religionen i skolan fick lära sig att det var en hinduisk symbol. I alla fall innan Hitler förvandlade den till en mödarsymbol.

Jag ska erkänna att jag i början när jag såg den här symbolen kände mig väldigt illa till mods. För mig var, eller rättare sagt är eftersom synen på den inte har förändrats totalt, swastikan en symbol för hat och hemska ideologier som världen aldrig någonsin borde behöva uppleva igen. Men här betyder symbolen istället ”hopp”.

Man ser symbolen minst 20 gånger om dagen på allt från entrén till sjukhus, i tempel, som grafitti och streetart, som armband, på stängsel och grindar och på bilar och motorcyklar (där kan man ju verkligen säga att de behöver hopp med tanke på hur trafiken är här). Och jag blir arg att en sådan nazistisk rörelse kan ha förvandlat en sådan fin symbol för hopp till ett hakkors som bara betyder hat och att alla inte är lika mycket värda. Så sjukt egentligen.

 Innan jag kom hit så trodde jag verkligen att det bara var en stereotypisk bild av Indien att det var kor överallt. Men jag hade fel, för det stämmer. Korna strövar runt fritt överallt och folk visar för det mesta hänsyn till dom, vill en ko gå över den hårt trafikerade vägen så gör den det och fordonen runt om kring den får då stanna. Vill en ko äta på grannens älskade rosenbuske så får den göra det. De flesta korna (bortsett från vår grannes kor som alltid står fastspända, det är jättesynd men jag brukar mata den med en banan efter jobbet varje dag) går runt fritt och gör som de själva vill.

Här kommer några bilder på några av de kor som jag hittills hunnit se här nere.

Ser ni det extra benet som den här kon har? ”Missbildade” kor anses nämligen vara lite extra heliga.