Hej världen!

Jag är hemma nu, surprise! Jag vet att jag lovade er ett avslutningsinlägg och ni ska veta att jag tänkt att jag ska sätta mig ner och göra det cirka tusen gånger om dagen men det har helt enkelt inte blivit av. Förlåt.

Oktober har blivit till november, mina vänner som jag träffade där nere gör sig redo för att åka hem även de, jag är tillbaka i vardagen och det känns som flera år sedan jag gick på gatorna i Jaipur – andades in den förorenade lukten, åkte tuktuk och hade en av de bästa resorna i mitt liv. För det var det verkligen. Jag tror aldrig, aldrig, aldrig, att jag behövt en resa så mycket som jag behövde den här. Det här har varit helt fantastiskt, och jag är så otroligt glad att jag blev backad och stöttad till att göra det.

Jag känner min inte färdig med Indien. Inte alls. Istället för tre månader som jag fick i Tanzania så fick jag (knappt) tre veckor istället. Och även om jag jättegärna vill åka tillbaka till Tanzanis någon gång så känner jag mig nöjd för tillfället, det finns annat som jag vill upptäcka och se innan jag åker tillbaka dit igen. Men Indien är ett väldigt stort land att upptäcka och jag har bara sett en liten, liten del av det och jag känner mig verkligen inte klar med det än. Inte alls.

Men det får också bli någon gång i framtiden, jag har andra resor och äventyr bokade om inte så himla länge och det kommer bli så spärlande (även om det inte är volontärarbete utan snarare involverar ligga på en sandstrand) . Även om jag hoppas få återvända till Indien snart så är världen stor och det finns mycket annat som jag också vill upptäcka och Indien kommer inte försvinna. Men till er som funderar på att åka till Indien (eller någon annan resa för den delen) gör det! Man kan inte ångra sig.

Sedan vill jag också tacka för att ni kommit in och läst här. Ibland har jag nästan fått lite scenskräck när jag insett hur många ni faktiskt är. Och tack till er som kommenterat  (även om det främst var familjen som jag fick hota till att kommentera) för det har även gjort mig så glad och motiverad till att skriva mer. En reseblogg är ju ett fantastiskt sätt att skriva dagbok på.

Jag är ganska säker på att jag kommer åka på någon liknande resa i framtiden, kanske till en helt annan världsdel eller tillbaka till hit eller till Tanzania igen. Att vara volontär är att göra en fantastisk skillnad som verkligen behövs. Men jag lovar att jag kommer ta med er dit också, om ni vill lyssna.