Författararkiv: josefineoskarsson

Om josefineoskarsson

Hej! Jag heter Josefine Oskarsson och i oktober månad åker jag ner till den rosa staden Jaipur i Indien för att jobba som volontär. Följ med på min resa här!

Women Empowerment

Några av er har undrat varför jag inte skrivit något om min volontärplats än. Det var ju trots därför som jag åkte hit, för att hjälpa till och göra någon skillnad. Men faktum är att efter att ha kommit till sjukhuset i fredags och känt mig så ovälkommen och korkad (som jag inte känt av någon annan än mig själv på väldigt länge) så var inte första intrycket av projektet särskilt bra.

Jag gick tillbaka till sjukhuset igår, för att ge det en andra chans, och för att se om det bara var ett missförstånd från båda parter, men det slutade ändå med att jag bara fick sitta på en stol och inte göra något mer än just det i fem timmar. Inte särskilt kul eller utvecklande och speciellt inte nu när jag ska vara här en så kort tid.

Därför fick jag idag byta projekt. Till ett women empowerment projekt som arbetar med att utbilda kvinnor från slumkvarteren i Jaipur. Kvinnor som annars aldrig skulle få tillgång till någon form av utbildning eftersom de av samhällets ögon endast finns till för att ta hand om hemmet, producera barn och göra deras män till lags. För att underlätta och för att motivera kvinnorna till att faktiskt dyka upp så har projektet även en sorts förskola som en annan grupp volontärer tar hand om på dagarna och det har verkligen gett resultat. Många av kvinnorna kunde varken läsa eller skriva ens på hindi innan de kom till det här projektet men några har till och med lyckats komma vidare till universitetstudier!

Förstår ni hur fantastiskt det här är? Här mina vänner, här kan man göra riktig skillnad! Och jag är riktigt glad över att få vara en liten, liten del av det. Jag hade min första dag där idag och jag kan säga er som så här att mina kinder gjorde ont efter att ha burit ett stort leende hela dagen. Projektet drivs i stort sätt bara tack vare volontärer (och med hjälp av en indisk översättare) de är de som undervisar i alla ämnen som kvinnorna kan komma att behöva. Idag har jag bara observerat men imorgon är det min tur att få undervisa. Jag tänker inte berätta om vad riktigt än men jag kan säga att det är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som jag är väldigt engagerad i.

Här kommer även tre bilder från dagen!

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Henna och sari

Dagens workshop bestod av hennamålning och att få pröva saris. Sari är en av de mer traditionsenliga kläderna i Indien. Den består oftast av en flera meter långt tyg som viras runt midjan och sedan går upp över bröstet och axeln. Sedan så har man också en underkjol och antingen en vanlig eller en magtröja på sig.

Det finns så många olika färger, mönster och varianter av saris att man aldrig ser någon som är lik den andra. Även om det är roligt så skapar det också lite panik och nervositet när jag väl själv ska köpa en eftersom jag vet att det kommer vara så svårt att bara välja en (eller flera, det kommer också bli svårt) eftersom man vet att man kanske kommer se någon finare bara minuten senare.

Processed with VSCO with c1 preset

 

Processed with VSCO

Volontärhuset

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Matsalen ligger högst upp i huset. Frukosten serveras mellan 07-08, lunchen mellan 13-14 (om man inte är på ett projekt som slutar senare för då får man med sig en lunchbox dit att äta), eftermiddags te mellan 16-17 och middag mellan 19-20. Den perfekta mat- och sovklockan alltså.

Processed with VSCO

Processed with VSCO

En myshörna med tv som jag inte utnyttjat den fulla potientialen av än men det kommer nog.

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Och vårt stökiga rum. Och ja, det är jag som är orsaken till majoriteten av stökigheten men eftersom (generös som jag är) är den som ska vara här kortast tid av mina rumskamrater (som båda ska vara här i en månad ungefär) så lät jag dom ta beslag på den största delen av garderoberna. Därför stökar jag ner mer på skrivbordet istället, det är bland annat här jag sitter och skriver mina legendariska blogginlägg.

________________

Så här ser volontärhuset ut! Det är ett ganska stort hus som rymmer många volontärer. Hur många vi är som bor här just nu vet jag faktiskt inte eftersom det kommer och går människor varje dag. Denna helgen har till exempel hela min grupp (som jag kom hit med från Delhi) varit iväg på kamel-safari medan jag passade på att stanna kvar i huset. Resan ingår inte för mig och eftersom det innebar att man skulle rida på kamel ett antal timmar så vill jag heller inte uppmuntra till den sortens turism.

Hur som helst så är det många volontärer som är här på ett så kallat ”work and travel” program vilket innebär att de åker iväg på en del resor emellan. I morse så åkte tre brittiska tjejer upp till Himalya och kommer tillbaka till Jaipur på onsdag och min grupp kommer tillbaka ikväll. Men jag tror att om alla volontärer och den personal som bor här skulle vara samlade som de var de mina första dagar här så är vi runt 35 personer som bor i huset.

Det är ganska mysigt att få den sortens gemenskap faktiskt. Om man inte har något att göra så kan man alltid gå ut och hänga med de andra och att äta är alltid spännande eftersom man aldrig vet vem man kommer hamna bredvid i matsalen.

Den här helgen har jag inte gjort mycket mer än att vila upp mig. Det känns inte som om jag har någon energi alls så det har varit välbehövligt. Men igår eftermiddag var jag iväg på ett te cafe och idag var jag och en tysk tjej som heter Mara iväg till ett köpcentrum ca en kilometer bort från huset. Nu ikväll ska vi snart iväg till en indisk restaurang som ligger lite utanför Jaipur tillsammans med några indiska kompisar till Mara och några andra volontärer från huset. Jag har klänning på mig och det ska bli så kul!

Cooking class

Här i volontärhuset erbjuds vi ibland olika sorters workshops. Det kan vara allt från lektioner i hindi (som vi gjorde igår), middag hos en indisk familj, lära sig bollywood dans, hennamålning eller som idag matlagningskurs.

Så alldeles lagom till eftermiddagsteet (chaite, vilket är bra för mig eftersom det är det enda teet jag tycker om) så fick vi lära oss att göra ”sweet balls” som är som en sorts donut.

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Man blandar alltså bara vetemjöl, socker, bakpulver och vatten till en smet. Hon använde inte ens några mått utan körde bara på måfå (eller för att hon gjort receptet i så många år och visste precis hur det skulle vara).

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Sedan friterar dom i solrosolja fram tills de fått en gyllenbrun färg. Det tog ungefär tio minuter.

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Georgia från Australien och en av mina rumskamrater blev överlycklig över att vi skulle göra donuts eftersom redan innan hon visste vad vi skulle laga för mat under workshopen hade längtat efter någon sorts fika.

Vi experimenterade fram lite med donutsen eftersom de inte smakade så mycket mer än djupfriterad deg och jag tyckte bäst om dom med socker och kanel på. Andra i gruppen tyckte de var godast med honung i.

Så där! Nu vet ni hur man gör äkta indiska sweet balls. Ikväll väntar riktigt indiskt fredagsmys med både pizza och pommes frites.

Jaipur

Även om jag knappt hunnit vara här i två dagar än och därför inte heller hunnit utforska staden riktigt så är jag redan förälskad i Jaipur!

Jaipur kallas även för den rosa staden tack vare att många byggnader är gjord i en speciell sorts lera. Den här leran är egentligen inte särskilt rosa utan mer i en sorts orange nyans men den är väldigt specifik för just Jaipur och Rajasthan.

Det är en stor stad och en snabb googling visar på att det 2011 bodde strax över 3 miljoner invånare här. Jaipur är Indiens tionde största stad och delstaten Rajasthans huvudstad och har därför en egen liten regering och rikstadshus.

Vägarna varierar kraftigt från vilka områden i staden man befinner sig i. I de finare områdena är vägarna stora och markerade och det finns till och med stoppljus (även om de oftast bara är en rekommendation till att stanna bilen) medan chaufförerna har för vana att låsa bilarna och dra upp fönstren när de kör genom slumområdena, för att inte få in för mycket damm och äcklig luft i bilen och för att undvika att bli rånad.

Det finns en Levi’s och en Puma affär, stora lyxiga hotellkomplex så som Hilton och snabbmatskedjor som inte ens finns i Sverige. Samtidigt så sker det försäljning på skottkärror längs med vägarna, människor som går igenom alla de mängder av stora sophögar som finns i jakt efter mat och annat de kan behöva och hus som inte ens är lika stora som hundlyor.

Det är verkligen en stor och varierad stad det här och jag ser fram emot att få utforska den mer.

Rooftop Terrace

Igår var ju som sagt hela volontärhuset ute för drinkar. Amerikanerna var redan där så vi var ett gäng på 14 personer som med hjälp av tuk-tuks skulle ta oss till Rooftop Terrace.

Vi fick tag på två tuk-tuks och knökade in oss eftersom priset skulle bli det samma oavsett hur många som var med i. Priset för att åka till Rooftop Terrace som låg ca 25 min bort från volontärhuset blev 150 rupier, det är knappt 20 kronor.

Väl framme var det lite svårt att komma in på klubben, inte för oss tjejer eftersom Indien är ett ganska sexistiskt land och det därför var gratis inträde och drinkar för oss, men för killarna. Men tillslut blev det som så att någon kände någon som kände en indisk kille som kom dit och lyckades övertala vakterna att även släppa in grabbarna.

Jag som ändå var lite tveksam till att följa med innan (eftersom mitt sociala liv vanligtvis är lika med noll) hade så kul hela kvällen. Eftersom vi är ett ganska stort gäng som bor här har det tidigare varit omöjligt att komma ihåg alla namn (det gör jag nog i och för sig inte nu heller) och hinna prata med alla så det var verkligen jättetrevligt.

 

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Paul från Frankrike och Jan från Tyskland bestämde sig för att bara dricka en drink den kvällen. Men det gick inte så bra eftersom alla villa smaka och fota sig själva med det stora glaset så de fick beställa in några fler.

 

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Jag och Paul i tuk-tuken på väg hem.

Indtroduktion

Idag har det varit den första riktiga dagen här i Jaipur. Vädret är strålande varm och jag är tacksam för att vi har luftkonditonering här.

Under förmiddagen hade vi en lång introduktion om Idex, som är organisationen som jag är hos, hur den startade, vilka projekt som finns och allt annat som man kan behöva veta om volontärhuset och de olika projekten.

Under eftermiddagen följde Zanika, kvinnan som ska vara som vår extramamma och den som har det största ansvaret för Idex projekt i Jaipur, med mig till R. P. Memorial Hospital där jag ska arbeta de nästkommande två veckorna. Jag var bara där en väldigt kort stund eftersom doktorn som ska vara min handledare tyvärr hade åkt iväg på något akut. Men jag kommer få träffa henne imorgon och få en ordentlig introduktion över verksameheten då, det kommer bli så spännande!

På eftermiddagen hade vi en kort basic kurs i hindi men, eftersom jag suger på språk och komma ihåg andra komplicerade saker, så kommer jag inte ihåg något mer än ”namaste” och ”accha” som tydligen betyder ”bra” och inte ”låt bli” som det gör på swahili.

Ikväll ska hela volontärhuset ut och ta en öl eller något sånt på ett lokalt ställe. Det är ett stort och väldigt trevligt gäng vi har här i huset så det ska bli väldigt kul att lära känna dom lite bättre.

Okej jag ljög, förlåt!

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Okej jag ljög, förlåt, men jag kunde verkligen inte hålla mig från att visa bilderna från Dussehra igår (jag svär att jag annars inte skulle klara av att somna om jag inte gjorde det här)! Så mycket färger och glädje! En riktig folkfest.

Taj Mahal

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Idag besökte jag Taj Mahal. Så. Himla. Sjukt! Det är liksom ett av världens sju underverk. En byggnad och symbol som hela världen känner till och jag har varit där. Idag.

Dagen började alltså med att vi gick upp tidigt för att vara där vid halv åtta och på så sätt fortfarande kunna njuta lite av soluppgångsljuset, slippa tusentals andra turister och lyckas få till den där typiska turistiga bilden där Taj Mahal speglas i kanalen nedanför som bara är möjligt på morgonen och kvällen innan solen står för högt upp på himlen.

Nu vet jag inte riktigt om ni är nyfikna på vad Taj Mahal egentligen är mer än en ascool byggnad men jag tänker berätta det för er i alla fall för jag tycker det är en riktigt fin berättelse, en riktig Romeo och Julia berättelse typ. Spoiler alert – alla dör på slutet.

Taj Mahal började nämligen byggas 1632 av en kejsare vid namn Shah Jahan till minne av sin tredje fru Mumtaz Mahal som dog under förlossningen till parets 14:e barn året innan. Det sägs att Jahan blev gråhårig över natten på grund av sorg. Mumtaz var Jahans ”favorit” hustru och de hade fått kämpa för sin kärlek eftersom Mumtaz tillhörde ett lägre kast och det egentligen är förbjudet att umgås och framförallt gifta sig med någon i ett lägre kast. Jahan gav Mumtaz smeknament Mumtaz (hennes riktigt namn är sjukt långt) som betyder ”den utvalda för palatset” istället för att kalla henne för typ älskling eller hjärtat. Det ni!

Under de 32 år det tog att bygga färdigt Taj Mahal så arbetade ca 20 000 arbetare där och det anlitades även många arkitekter från i europa och främst Turkiet. För om man kollar noga och känner till arkitekturen så ser man att Taj Mahal och blå mosken i Istanbul är väldigt lika.

Hur som helst så blev Taj Mahal färdigbyggt 1653 och Mumtaz kunde flytta in och få sin sista vila. Taj Mahal är alltså en väldigt stor gravplats. När byggnaden var färdig så började Jahan nästan direkt börja bygga på nästa Taj Mahal fast i svart marmor, detta skulle då bli hans monument och ligga på andra sidan floden från Taj Mahal. Men strax efter att byggandet påbörjats blev Jahan fängslad av en av sina söner som själv ville ta makten (och dödade alla sina bröder för att få den också) och dog sedan i fängelset 1666.

När Jahan dog så fick han äntligen flytta in i Taj Mahal och vilar nu bredvid sin älskade hustru där inne. Snipp snapp slut så var denna saga slut typ.

Det finns så mycket som inte riktigt går att berätta eller beskriva – allt ifrån hur fantastisk symetrin var (perfekt för någon som har en mild grad av tvångstankar som jag) till exempel att det fanns 32 stora gräsmattor framför monumentet, 16 på varje sida och alla lika stora, för att symbolisera året byggande påbörjades till 53 små vattenfontäner i kanalen för att symbolisera året byggandet var klart. Och den helt fantastiska marmorn som allt är byggt av, speciellt den röda marmorn som används till utsmyckningar runt om på byggnaden, den är speciell eftersom den lyser upp ordentligen vid kontakt med ljus tillskillnad från vanlig marmor, det ska alltså tack vare den vara något helt utöver det vanliga (alltså mer än att besöka det nu) att besöka Taj Mahal när det är fullmåne.

Efter besöket där packade vi in oss i vår bil igen och har nu spenderat över sex timmar ute på de indiska vägarna för att komma fram till Jaipur, mitt hem för de kommande två veckorna. Jaipur och volontärhuset förtjänar helt klart ett eget inlägg så det kommer någon annan gång. Inte ikväll eftersom det här tagit närmare två timmar att skriva och jag är så galet trött hela tiden. Tror det främst har med att man blir trött av alla nya intryck, det spelar liksom ingen roll var jag tittar jag ser något nytt hela tiden. Så himla kul men det tar också en hel del energi.

Och jag har tyvärr fortfarande inte lyckats lösa problemet med att ladda upp foton här på bloggen än. Kommer ju verkligen bli en himla ”trevlig” blogg ifall det inte löser sig men jag försöker komma på en lösning på problemet. Men det får också bli en annan dag. Godnatt världen!

Edit: jag lyckades få upp några bilder efter massa meck. Hurra! Lugna bara ner er så kommer fler i natt eller imorgon. :)

Dussehra festival i Agra

Hej världen! Vilken dag jag har haft, vad långt jag åkt och vad mycket jag sett. Ska jag försöka sammanfatta det från början?

I förmiddags lämnade vi volontärhuset i Delhi och packade in oss i en minibuss med väskorna på taket och påbörjade resan till Agra. Resan hit tog ungefär sex timmar men Mohan, vår chaufför, berättade att det vanligtvis brukar ta betydligt mycket längre tid eftersom det idag är Dussehra.

Dussehra är en av de högtider man firar i Indien. Det är avslutningen på en nio dagar lång fasta där man bara fått äta ett mål mat om dagen. Så som jag förstått det så är det lite som muslimernas Eid men rätta mig gärna om jag har fel. Eftersom det är en högtid så tar alla indier, som kan och har möjlighet, ledigt. När vi kom fram till Agra så hade firandet verkligen kommit igång ordentligt.

Lastbilar är utrustade med stora högtalare och smyckade med olika hinduiska gudar. Folk kastar färg på varandra och det är en riktig folkfest i hela landet. Det är fantastiskt att få vara mitt i det och få se och vara med om det. När vi hade kommit fram till Agra så var vår chaufför tvungen att åka iväg och parkera bilen och under de tio minuterna vi fick vänta på honom så kom det fram så många barn som ville skaka hand, ta bilder med oss och som vinkade till oss från lastbilarna, bara en sådan sak.

Nu ska jag snart ner till matsalen på hotellet och äta middag sedan ska jag gå och lägga mig tidigt ikväll eftersom jag fortfarande känner mig lite jetlaggad, tiden här är ju 4,5 timmar framför svensk tid, men även för att vi imorgon bitti ska besöka Taj Mahal. Det kommer nog bli helt fantastiskt att komma dit och få se den fantastiska byggnaden i soluppgången.

Jag har några bilder till er men det strular lite med uppladdnings storleken på bilderna så jag laddar upp dom senare när jag listat ut hur man gör, känner att jag börjar bli lite för trött och frustrerad för det just nu. Ha det fint och så hörs vi nästa gång!