Författararkiv: josefineoskarsson

Om josefineoskarsson

Hej! Jag heter Josefine Oskarsson och i oktober månad åker jag ner till den rosa staden Jaipur i Indien för att jobba som volontär. Följ med på min resa här!

Monkey Temple

Idag har jag haft fullt upp nästan hela dagen föstår ni. Och det har varit så roligt!

I förmiddags så åkte vi till the Moneky Temple. Det är ett tempel som först var tillägnat solen men allt eftersom aporna blev fler och fler så blev det tillslut ett ”aptempel”. I det här området finns det nu ungefär 10 000 apor!

Processed with VSCO

 

Processed with VSCO

Eh. Jag vet inte riktigt vad jag ska tillägga om den här bilden mer än att det var kul och att det verkligen var apor överallt. Tidigare så har man bara sett några stycken längs med vägarna men de var så många och inte rädda för turister så länge de matade dom med jordnötter.

Processed with VSCO

Processed with VSCO

 

 

Processed with VSCO

Vi gick upp för ett litet berg för att komma till templet. Där fick vi en bindi och välsignade och allt det där. Efter det trodde jag vi var färdiga men istället för att gå ner samma väg som vi kom så gick vi ner för berget på andra sidan för att komma till det här ”riktiga” aptemplet. I en dal låg den här byggnaden med stora bassänger och det var här som majoriteten av aporna bodde. Så coolt att få se.

Efter det åkte vi vidare till en liten turist tygfabrik där de visade hur man gjorde mönster på tyg och det var så vackert och jag fick köpt en hel del fina (och billiga!) saker.

Vi var hemma vid 17.30 igen och då gav jag mig ut på gatorna i vårt område på jakt efter en sari. Hittade en butik och prövade en hel del olika färger och mönster. Det var riktigt svårt att bestämma sig men tillslut så hittade jag en jättefin i en mintgrön färg. Det roliga var att affärsägaren tyckte det var väldigt konstigt att vi inte använder saris i Sverige och tyckte verkligen att jag skulle ta och introducera det när jag kommer hem och det kanske jag gör, saris är faktiskt ganska bekväma.

Nu ska jag bara planera lite inför morgondagens lektioner och sedan lägga mig. Temat är bröstcancer och andra kvinnosjukdomar samt familjeplanering och preventivmedel. Det kommer bli så kul det med.

Lucky, the not so lucky, elephant

Direkt efter Amber Fort åkte jag hem för att äta lunch och sedan bar det iväg till en elefantby tillsammans med resten av gänget.

Det jag blev väldigt bestört och besviken på var att jag hade fått information om att det skulle vara ett sorts rehabiliterings center för elefanter som tidigare farit illa men istället så var det de här elefanterna som skulle behöva komma där ifrån. De här elefanterna arbetar hela dagarna med att bära turister upp och ner för Amber Fort och efter det kommer de hem till den här byn där alla arbetat med elefanter i flera hundra år (det var först för två år sedan som det startades upp en skola där som drivs av volontärer som barnen kunde få utbildning).

Väl där fick vi träffa Lucky, som jag är ganska säker på inte var världens mest tursamma eller lyckosamma elefant, men hon var väldigt, väldigt snäll ändå. Vi målade henne med fina färglagda färger, gav henne mat (hon älskade chaupadi mer än vad jag gör) och efter det hade vi vattenkrig tillsammans med henne. Och jag ska erkänna att hon var lite bättre på att spruta vatten än vad jag var och man lämnade byn blöt in på bara kroppen.

Kvällen avslutades med en fantastiskt god avskedsmiddag för Mara och Natalia som båda ska åka vidare på andra äventyr imorgon. Så gott att äta något annat än ris och chaupadi.

Processed with VSCO

Processed with VSCO

 

Processed with VSCO

Amber Fort

Hej världen! Idag har jag haft fullt upp hela dagen. Jag började med att i förmiddags åka till Amber Fort, ett stort palats lite mindre än en timme ifrån vårt volontärhus. Det här palatset är med på UNESCOS världaarvslista och huvudattraktionen om man besöker Jaipur. Fick tag på en väldigt trevlig guide som nästan lärde mig mer om livet än om själva palatset. Här kommer mina tre favoritbilder från idag:

Processed with VSCO

Jag frågade guiden varför palatset inte var i den typiska rosa-orangea färgen som är väldigt typiskt för Jaipur (och därför den fått smeknamnet ”den rosa staden”) och det var tydligen för att slottet istället skulle symbolisera en stor gyllene krona istället och det verkar ju vettigt när man tittar på bilden nu, eller vad tycker ni?

Processed with VSCO

Hittade även Indiens version av den kinesiska muren som sträckte sig runt Amber Fort och de två andra närliggande forten. Har för mig att den bara var ca 1,2 mil lång but still.

Processed with VSCO

Höjdpunkten var utan tvekan vinterpalatset som var täckt med speglar i helt fantastiska mönster i både väggar och tak. Tack vare speglarna så kunde det räcka med ett enda litet ljus för att hålla hela vinterpalatset varmt när det behövdes. På andra sidan gården fanns motsvarande version men som användes under sommaren och då kyldes ner med vatten. Helt otroligt att man kan komma på sån arkitektur!

Stop and let’s go

Under bilfärden ut till våra projekt en morgon så satt några av volontärerna och övade på fraser på hindi. Fraser som kan vara bra att kunna när man jobbar med små barn som inte lärt sig engelska än. Som till exempel sitt, låt bli och stopp. Volontärerna hade lite svårt att hålla reda på de olika orden så Fugpta, vår super gulliga chaufför som alltid är så himla glad och som sprider glädje på ett helt fantastiskt sätt, bestämde sig för att illustrera det på ett litet, för mig, ovanligt sätt.

När volontärerna sa ”stopp” så visade Fugpta det genom att helt enkelt stanna bilen. På motorvägen. I rusningstrafik. När ingen av oss först fattade varför han hade stannat så berättade han att det helt enkelt var för att vi hade sagt ”stopp”. Han körde vidare och när någon sade stopp igen så stannade han igen och vägrade att köra innan någon sade den hindiska motsvarigheten till ”let’s go”. Detta hände ett flertal gånger på väg till projekten. Ett lite farligt men också väldigt effektivt sätt för dom att lära sig orden på (det borde jag också gjort men jag suger på språk och tydligen speciellt hindi eftersom jag inte ens lär mig orden under sådans här omständigheter).

Friday = fun day

I Indien så har de tagit steget med fredagsmys lite längre än i Sverige. Istället för att kompa ut lite extra tidigt och skynda sig hem till tacos och på spåret så kör indierna på fredagsmys hela dagen och detta gäller även i skolorna och på women empowerment project. Istället för att ha ”riktiga” lektioner så spelade vi Uno med första gruppen (och de ägde sönder mig, de var ju proffs allihopa!) Och eftersom det var Annies sista dag på projektet så bjöd hon på godis och det var riktigt mysigt.

Alldeles i närheten av projektet så finns det en park som är öppen för alla men eftersom den de senaste åren setts mer som en soptipp än en park så har det amerikanska gänget försökt restaurera den de senaste veckan. Nu är det bara att så gräs, plantera lite växter och måla om templet som ligger i parken och det var det vi började med idag. Många hus och speciellt templen i Indien är fint dekorerade så idag började vi med att måla utsmyckningar i blyerts på byggnaden och som ska fyllas i med riktigt färg nästa vecka.

Ikväll ska jag bara hålla mig inne, ha lite fredagsmys och gå och lägga mig tidigt. Imorgon blir det att turista och det är mycket jag vill se så jag kommer nog ha fullt upp hela dagen. Ha en trevlig helg hörrni!

Processed with VSCO

Graviditet och befruktning

Hej bloggen! Ledsen att vi inte hörts på ett tag, internet har i stort sätt legat nere här ett dygn (framtills jag prövade internet i källaren och det funkade så nu sitter jag här och bloggar) så jag har massa material och saker att berätta om!

Vi börjar med gårdagens lektion med tema graviditet och befruktning. Jag valde att lägga ganska stort fokus på x och y och att om det är någon man ska skylla barnens kön så är det männen eftersom det är där slumpen ligger. Att det aldrig på något sätt är deras fel om det blir ett visst kön. Visserligen så kan ju männen inte påverka det heller, men jag kände att det var bättre att tjejerna verkligen inser att de inte kan göra något åt det än att de ska få skiten för det. I Indien så är det väldigt mycket mer önskvärt att få en pojke än en flicka (vilket jag inte riktigt fattar – tjejer äger, killar suger etc). Och även om abort är olagligt i Indien så är det typ en miljard gånger vanligare på flickfoster än pojkar.

Så det pratade vi mycket om. Och jag hade också väldigt tur för i den yngre gruppen var det med en äldre kvinna som har två barn (hon går i den yngre eftersom de ligger lite längre fram kunskapsmässigt än i den andra) och det var väldigt kul att se hur tjejerna frågade henne massa frågor också. Detta är diskussioner som är väldigt tabu i de indiska hemmen och som tjejerna aldrig skulle kunna diskutera med sina mammor till exempel. Och så blev det förhoppningsvis en lite mer rättvis bild av en graviditet så att det inte bara blev att jag stod där och babblade på – ”no it’s fine, pregnancy is great and you will love every second of it and you can create a lot of small little monst.. er, sorry, miracles”.

Processed with VSCO

 

Processed with VSCO

 

Processed with VSCO

The lunchbox

Några veckor innan jag verkligen hade bestämt mig för att åka till Indien så tittade jag på en indisk film som hette ”the lunchbox”. Den handlar om en lunchlåda som hamnade hos fel person och där de här två personerna – både den som lagade maten och den som mottog den varje dag, börjar skicka med lappar till varandra. En väldigt fin film och som jag tyckte väldigt mycket om. Så om ni inte har något annat för er så tycker jag verkligen att ni ska se den.

Förstår ni då hur förvånad och glad jag blev när jag kom hit och fick veta att jag varje dag får med en lunchlåda till projektet? Visserligen så är det inga lappar med djupa samtal i den och visserligen så skiljer sig den här lådan inte särskilt mycket från en gammal hederlig matlåda där hemma men jag tycker ändå att den är betydligt mycket mer charmigare.

Det här var lunchen som jag fick med mig förrgår (och ja jag åt den trots att jag kanske inte kommer få ett framtida lyckligt äktenskap på grund av fastan), och som vi äter med händerna och på golvet inne i klassrummet mellan de två olika grupperna. Väldigt mysigt faktiskt.

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Bibliotek

Processed with VSCO

 

Som avkomma till världens bästa bibliotekarie så blir jag alltid lite extra glad när jag ser väggar täckta med reklam för bibliotek runt om i staden. Affischerna finns verkligen överallt och det är väldigt kul att få se lite vettig reklam ibland också.

Mens

Mamma hade såklart rätt. Självklart var det mens jag skulle prata om under lektionen idag!

Jag ska erkänna att jag faktiskt var lite nervös inför att ha den här lektionen eftersom jag inte riktigt visste hur tjejerna skulle reagera. Skulle de vara aktiva och engagera sig eller skulle de bara tycka det var pinsamt och vilja få det överstökat? Men det gick över förväntan! Jag hade underskattat deras kunskaper i anatomin lite grand så de kände till en del om det men vi pratade mycket om att det är normalt med mens. Att det är ett fantastiskt tecken på att kroppen är frisk och fungerar som den ska och att man inte ska skämmas över det.

Den bästa delen var på slutet när tjejerna själva tog initiativ till frågor. Till exempel på hur de skulle göra med mensvärk, eftersom de inte vågade gå till en doktor för att få värktabletter för det. Så kul att kunna svara och prata om det här och förhoppningsvis få bort lite av det hemska tabu som finns runt omkring det här ämnet. Imorgon är ämnet graviditet och befruktning, det kommer också bli så spännande att prata om!

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Processed with VSCO

Jag bad Georgia att fota under tiden lektionen pågick och jag inbillar mig att jag ser riktigt proffsig ut på just den här bilden. Om inte annat så är det här en blogg om mig och då tänker jag vara hur egocentrisk jag vill.

Processed with VSCO

Karwa Chauth

Idag är det Karwa Chauth. Det är en endags festival som firas av gifta kvinnor för att be om ett långt och lyckligt äktenskap (men konstig nog ber inte männen om ett långt och lyckligt äktenskap med sina fruar) genom att fasta från det att månen går ner fram tills den går upp igen (så om det skulle vara molnigt ikväll och man inte kan se den så får man helt enkelt vänta tills nästa gång den dyker upp).

Eftersom den gruppen som vi undervisar på förmiddagen alla är gifta kvinnor så förväntade sig ingen att någon av dom skulle dyka upp till dagens lektioner. Och det gjorde de inte heller. Men efter att ha väntat i 20 minuter så bestämde sig Suresh (som är vår super engagerade översättare och rådgivare) att vi istället skulle gå hem till några av kvinnorna för att övertala dom att komma till lektionerna ändå.

Flera av kvinnorna från båda grupperna (i den på eftermiddagarna så är det yngre tjejer mellan 17 och 24 år och bara en är gift än så länge) bor i ett flerfamiljshus bara några minuter ifrån projektet. Men när vi kom dit så var de i full färd med att be och vi fick vara med!

Vi satte oss ner på golvet tillsammans med de andra, fick en bindi (den röda pricken i pannan som bara används av gifta kvinnor och under heliga ritualer) och ett speciellt armband. Sedan så fick vi en nypa med riskorn som vi skulle räkna. Första gången fick jag nio och eftersom ett ojämnt antal riskorn ger otur fick jag byta. Andra gången fick jag elva, tredje gången sju och tillslut fyra. Dessa riskornen skulle vi sedan sprara tills ikväll för att offra till månen då.

Sedan fortsatte bönen med skrifter som lästes upp på hindi och som jag inte förstod ett skvatt av men med jämna mellanrum så skulle man buga sig och det hängde jag ändå med hyffsat på. Efter det kom en av kvinnorna in med en sorts varm kolbit som man skulle hälla olika saker på och om den började brinna igen (vilket den gjorde) så gav det tur. När hela biten brann som bara den så skulle man kasta in någon sorts torkad frukt och socker in i elden.

Efter detta så upprepade vi ritualen med riskorna igen för att den här gången istället offra det till solen. Så vi gick upp på taket på huset, sträckte fram våra händer med fröna i och som man sedan hällde vatten på. De sade att man i vattenpölen på marken skulle kunna se solen (men jag såg faktiskt bara en pöl med just vatten).

Eftersom jag, i alla fall senast jag kollade, inte är gift än så är det här kanske inte riktigt en tradition för mig men kvinnorna sade att jag nu hade fått tur och på så sätt lättare skulle hitta en make i framtiden så det är väl också bra antar jag.

Efter att bönen var avslutad blev vi inbjudna i flera av kvinnorna från vårt projekts hem. De var väldigt måna och så glada över att få visa oss deras hem och att få bjuda på te.

Eftersom många av de yngre tjejerna också bodde där så kunde vi också verkligen övertala dom att dyka upp på eftermiddagens lektioner.

Förlåt för ett väldigt luddigt inlägg men jag vet helt enkelt inte hur jag ska förklara det jag var med om idag på något annat sätt (och så är det här andra gången jag skriver samma inlägg eftersom förra upplagan försvann när internet lade av en stund) än att säga att det var helt fantastiskt att få vara med om något sådant här! Det här är en av de många upplevelserna från den här resan som jag alltid kommer att komma ihåg med ett leende.

Processed with VSCO