Idag är det Karwa Chauth. Det är en endags festival som firas av gifta kvinnor för att be om ett långt och lyckligt äktenskap (men konstig nog ber inte männen om ett långt och lyckligt äktenskap med sina fruar) genom att fasta från det att månen går ner fram tills den går upp igen (så om det skulle vara molnigt ikväll och man inte kan se den så får man helt enkelt vänta tills nästa gång den dyker upp).

Eftersom den gruppen som vi undervisar på förmiddagen alla är gifta kvinnor så förväntade sig ingen att någon av dom skulle dyka upp till dagens lektioner. Och det gjorde de inte heller. Men efter att ha väntat i 20 minuter så bestämde sig Suresh (som är vår super engagerade översättare och rådgivare) att vi istället skulle gå hem till några av kvinnorna för att övertala dom att komma till lektionerna ändå.

Flera av kvinnorna från båda grupperna (i den på eftermiddagarna så är det yngre tjejer mellan 17 och 24 år och bara en är gift än så länge) bor i ett flerfamiljshus bara några minuter ifrån projektet. Men när vi kom dit så var de i full färd med att be och vi fick vara med!

Vi satte oss ner på golvet tillsammans med de andra, fick en bindi (den röda pricken i pannan som bara används av gifta kvinnor och under heliga ritualer) och ett speciellt armband. Sedan så fick vi en nypa med riskorn som vi skulle räkna. Första gången fick jag nio och eftersom ett ojämnt antal riskorn ger otur fick jag byta. Andra gången fick jag elva, tredje gången sju och tillslut fyra. Dessa riskornen skulle vi sedan sprara tills ikväll för att offra till månen då.

Sedan fortsatte bönen med skrifter som lästes upp på hindi och som jag inte förstod ett skvatt av men med jämna mellanrum så skulle man buga sig och det hängde jag ändå med hyffsat på. Efter det kom en av kvinnorna in med en sorts varm kolbit som man skulle hälla olika saker på och om den började brinna igen (vilket den gjorde) så gav det tur. När hela biten brann som bara den så skulle man kasta in någon sorts torkad frukt och socker in i elden.

Efter detta så upprepade vi ritualen med riskorna igen för att den här gången istället offra det till solen. Så vi gick upp på taket på huset, sträckte fram våra händer med fröna i och som man sedan hällde vatten på. De sade att man i vattenpölen på marken skulle kunna se solen (men jag såg faktiskt bara en pöl med just vatten).

Eftersom jag, i alla fall senast jag kollade, inte är gift än så är det här kanske inte riktigt en tradition för mig men kvinnorna sade att jag nu hade fått tur och på så sätt lättare skulle hitta en make i framtiden så det är väl också bra antar jag.

Efter att bönen var avslutad blev vi inbjudna i flera av kvinnorna från vårt projekts hem. De var väldigt måna och så glada över att få visa oss deras hem och att få bjuda på te.

Eftersom många av de yngre tjejerna också bodde där så kunde vi också verkligen övertala dom att dyka upp på eftermiddagens lektioner.

Förlåt för ett väldigt luddigt inlägg men jag vet helt enkelt inte hur jag ska förklara det jag var med om idag på något annat sätt (och så är det här andra gången jag skriver samma inlägg eftersom förra upplagan försvann när internet lade av en stund) än att säga att det var helt fantastiskt att få vara med om något sådant här! Det här är en av de många upplevelserna från den här resan som jag alltid kommer att komma ihåg med ett leende.